Dans la France

lördag, maj 26, 2012

Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge.

Ja så lyder ju ordspråket, men i mitt fall blev det liksom tvärtom. Mitt bågprojekt som påbörjades för cirka fyra månader sedan brast i bokstavlig mening idag vid dragtestet. Efter ungefär en hundra timmars jobb gick den förbaskade bågen tvärt av.
Inte oväntat egentligen eftersom en mongolbåge byggd efter dessa urgamla metoder ÄR ett hypersvårt projekt att genomföra, något som är väl omvittnat på internet av de som försökt. Särskilt också med tanke på att min bristande kunskap om hur det skulle gå till i detalj saknades.
Det goda med det hela är dock att man lärt sig oerhört mycket under tiden. Så nu blir det att kavla upp ärmarna och börja om med alla de erfarenheter man fått under byggtiden. Redan efter halva tiden ungefär började jag inse att den grundmodell jag valt att bygga hade stora svagheter om man inte kunde välja ut en bit virke som var helt och hållet perfekt, vilket mitt material var långt ifrån. Askvirke är ju föralldel gammalt och beprövat och mycket hårt och bra men sprött så därför kan man inte ha ådring som går tvärs igenom bågen, vilket jag tyvärr insåg långt efter att grundsågningen var gjord. Placeringen av hornförstärkningarna var dock i det här fallet det som fick det hela att gå åt skogen. Jag gjorde ett för tunt hornlager från början och blev tvungen att limma på ytterligare ett lager för att få mer styrka i bågen. Limningen, som gett en hel del huvudbry gick bra även om jag fick tumma på principen om orginaltypen av lim. Industrilim av modern typ visade sig vara det enda som klarade böjtestet. Placeringen av det nya hornlagret blev dock fel och belastningen på infästningen vid handtagen blev för stor med nämnt resultat. Den genomgående ådringen alltså.
Nästa båge kommer att bli lite annorlunda från början. Om det blir ask som grundmaterial eller usage (amerikansk) har jag inte bestämt ännu. Den här gången blir det inget mindre än det perfekta vad gäller material i alla fall. Hantverksskickligheten har fortfarande sina brister naturligtvis då tillgängliga byggbeskrivningar är alldeles för dåliga för att man skall ha någon annan nytta av dom än som grov skiss. Så det blir att testa sig fram och använda sin fantasi för att försöka förutse vad som händer om man gör si eller så.
Lite ledsen blev man allt men vad annat hade man att vänta med dom förutsättningarna. Att ge sig på den svåraste varianten av bågbygge och tro att man skall lyckas på första försöket, ja bara en obotlig optimist skulle väl egentligen tro på något sånt. Men lite grinig blev man allt.
Så alltså, nu börjar vi om!
(Foton av projektet finns på Picasa: Se länk uppe till höger.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar